moahansson

ta vara på studerna

Något som dykt upp i stort sätt varje dag i mitt huvud den sista tiden är att det kommer komma en dag då jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag kommer inte veta hur jag ska bete mig, finns det ens något rätt beteende? 
Den dagen är när någon i familjen/släkting går bort. Jag har absolut ingen aning om varför detta ens kommit i mina tankar. Kan det vara för att jag Isabella är på andra sidan jorden eller för att jag inte är vän med en person längre? I vilket fall som så är det inte alls roligt att få upp dessa tankarna dagligen och jag vet inte hur jag ska få bort dom. Dom stämmer ju också för det kommer ju komma en dag när jag får känna på hur det känns att förlora någon helt från ens liv. 
Något annat jag också tänkt på är alla personer som jag umgåtts med genom åren när jag började högstadiet fram till idag. Vissa vänskaper har både varit på gott och ont men det jag har gjort är att fokusera på de bra minnena jag har med dessa personer och tänker tillbaka på allt roligt vi gjort istället för att tänka på tjafs/bråk. 
Kan kolla tillbaka på bilder och minnas stunder som de vore igår. Shit vad kul jag hade det under högstadiet även om jag inte mådde super då heller och det faktiskt vissa stunder var ett rent helvete. Men jag är fortfarande ung och lever ett liv jag absolut inte ska klaga på (även om man gör det) då det kunde varit så mycket värre. Jag vet att jag kommer gå igenom perioder i livet då jag inte kommer röra mig från sängen men även stunder då jag inte kommer kunna andas för allt skratt. 

Just nu vet jag faktiskt inte vad jag är inne i för period. Mamma frågade mig igår om jag var deprimerad då jag berättat för henne att jag inte har speciellt stor aptit och äter inte mycket men ändå känns det som jag bara går upp i vikt. Sen har jag inte alls tagit tag i träningen heller och tänker inte ens skriva att jag ska ta tag i det eftersom jag förmodligen inte kommer göra det. Så.. Vad är detta för period egentligen? Just nu känns det faktiskt inte ens som jag har tid till att träna fast jag egentligen har. Mest för att jag kommer känna mig ganska slut och trött fram till studenten för det är mycket nu. 
Praktiken börjar jag på måndag och ska vara där i ca 2 månader som sagt. Sen kommer jag även jobba de flesta torsdagar, fredagar & lördagar framöver vilket menas med att jag kommer både ha praktik och jobba torsdag och fredag. Jag kommer vara slut i kroppen men det kommer vara värt det när jag springer ut från skolan i pumpandes musik med mina klasskamrater. Sommarjobb är heller inget jag behöver oroa mig för vilket är superskönt! 
Jag måste bara vara hård mot mig själv och göra det som behövs för min egen skull och för att jag vill det, även om saker är jobbiga men det är så man kommer över att det är "jobbigt" också. Jag gillar inte alls att komma till ett nytt ställe (som nu med praktiken) men så tänker jag att det är två månader av mitt liv, det kommer gå snabbt och jag kommer förmodligen trivas hur bra som helst. Alla praktikplatser jag varit på innan har ju tyckt jag var duktig och det har fungerat bra där så varför skulle det inte gå bra här med? Man måste bara tro lite på sig själv även om det kan vara svårt ibland. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas