moahansson

Har inte kommit till skotts med att skriva av mig här vilket jag velat nu i typ 2 veckor ungefär.
Jag har märkt att så fort jag är ensam eller jag ska gå och lägga mig och alla somnar utom jag så börjar jag tänka på en massa. Jag blir typ nere på något konstigt sätt. Men så länge jag är med mina vänner på dagen och kvällen så är allt bra och jag mår prima ballerina. Det är när tystnaden kommer som allt blir cp.
Innan har jag inte velat ha förhållande alls, har verkligen varit ett big NO för mig. Men nu är det verkligen som jag längtar efter det. Jag vill bara träffa en kille som vill ha mig tillbaka. Kunna mysa och bara njuta av varandra.
Ni som inte känner mig och läser detta vet inte alls hur jag är. Jag har träffat killar men har aldrig velat starta något förhållande direkt. Jag har alltid varit den i mitt umgänge som har varit singel och har trivts så sjukt bra med det. Jag är den som har gillat att flörta hur jag vill med killar utan att det ska leda till något. Vem gillar inte att flörta egentligen?! Jag har aldrig innan riktigt förstått hur man kan vara i ett förhållande länge, man måste sakna att kunna prata med killar utan att ens pojkvän ska bli arg/sur för det. Självklart finns det killar som inte alls bryr sig om det då man litar på varandra. Men sen finns det idioterna som till och med förbjuder sin flickvän att sitta och ha en helt vanlig konversation med någon annan kille. Det är ju bara stört enligt mig.
Vet inte egentligen vad jag ville få ut av denna texten men behövde bara få skriva av mig lite och få ut det.
Tänk att bara genom att skiva av sig så kan saker kännas bättre. Underbart.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas