moahansson

sometimes you just have to say fuck you and smile


Vi alla har peroidoer då livet är bra, blir dåligt och sen blir bra igen. Det går runt så i en cirkel ungerfär hela livet och det är sånt man får stå ut med. 
Ibland kan jag känna att alla har flickvän/pojkvän och deras liv är verkligen på topp men samtidigt så hade jag förmodligen haft en kille ifall jag nu hade velat ha det. Inte för att jag menar att jag kan få vem som helst bara sådär men om man vill ha något så kan man för det mesta få något. 
Jag har aldrig känt sånt "behov" som mina vänner över att ha förhålladen utan har klarat mig prima utan någon vid min sida. Sån är jag och folk verkar ibland ha svårt för att acceptera det. Jag trivs som jag har det och kommer trivas så här tills jag hittar min "prins" eller vad man ska kalla det. Att jag känner att jag inte har hittat en kille är väl inget fel? Så länge man är "lycklig" som man har det så tycker jag ingen ska påpeka ens livsstil utan istället vara glad att man mår bra som man har det. Jag har flera som har sagt "när ska du skaffa kille moa?" "haffa den killen" osv.. Det är inget jag vill höra precis. Jag vill inte höra att "du måste få ligga" "du måste skaffa kille så du kan vara lycklig". Jag är hur lycklig som helst som jag har det som jag har sagt till de som har påpekat det. Om jag så gärna hade velat ha någon att "dela" mitt liv med så hade jag förmodligen haft kille nu. Jag har killar som skriver och vill träffa mig men jag känner bara nej. Jag har saker jag måste ordna upp och få bort innan jag känner att jag kan träffa mig en kille. Självkart som kommer jag förmodligen träffa bra killar i livet osv men jag kan säga redan nu att jag har träffat en kille som verkligen behandlar mig som jag vill. Han har alltid accepterat det jag har sagt och inte haft något emot det utan tagit det med en nypa salt. Jag har dock inte känt mig redo för ett förhållande så jag har alltid dragit mig undan. 
Jag antar att jag har en sorts rädsla när det gäller killar. Jag får alltid för mig idiotiska tankar och säger att det inte kommer fungera eller att jag inte är redo, vilket kanske för visso är sant.  
Jag kan erkänna att det känns sjukt bull att vara hemma hos Stoffe där alla sitter med sina partners men samtidigt så har jag själv valt det och kan inte sitta och säga kan du och du gå hem så att jag inte känner att jag är den enda utan någon. Jag har mina vänner och än så länge så nöjer jag mig verkligen med det. Jag känner inte att jag behöver något mer i livet just nu. Eller det är klart att jag känner det ibland, som när vi är hos Stoffe. Typ "fan att jag sitter här utan någon medan de sitter och pussas och myser till det". Men fortfarande väljer jag själv hur jag vill ha det i livet och det är inget jag kan skylla på någon annan. Det kommer en period när man känner att man är redo antar jag. 
Behövde bara få ut en del just nu kände jag och det blev att skriva här. Nu skriker sängen efter mig, godnatt.  

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas